Det finns de som fnyser åt magkänslan. Andra förlitar sig på den. Tove Bångstad, som jag hade som mentor för några år sedan, slog fast att de gånger hon gått emot sin magkänsla hade det inte slutat bra och uppmanade mig att om det inte känns rätt så ska jag göra ett annat val. Liselotte Jansson, tidigare VD på SAS Institute och nu styrelseordförande i Hypergene, betonade vikten av att lyssna på magkänslan när jag lyssnade på henne vid en nätverksträff. Enligt Liselotte är magkänslan viktig när man anställer någon, ska göra en förändring, funderar på att stanna eller byta jobb.
Arie Riabacke, forskare inom beslutsfattning, uppmanar oss dock att inte lite för mycket på magkänslan. Han säger att magkänslan kan spela oss ett spratt och att den begränsar oss eftersom vi som människor har svårt att hantera stora mängder information och har känslomässiga hang-ups. Magkänslan kan få oss att fatta beslut som vi alltid har gjort och får oss inte heller att lyfta blicken. Jag har vid flera tillfällen insett att jag borde tagit magkänslan på allvar och tagit konsekvenserna av den. Jag tror att i de fallen har ofta även de rationella valen utifrån beslutsunderlag också haft samma riktning som magkänslan. Det är helt enkelt feghet eller ork som har stått i vägen. Magkänslan är en indikation som inte ska ignoreras anser jag.


Men om magkänslan ändrar sig varannan dag då? Är det kanske bara ett symptom på orolig mage
Kanske det men frågan är väl om egentligen magkänslan ändras från dag till dag eller om det är din tolkning av den som ändras. Vissa saker vet jag innerst inne men jag förnekar dem ändå, länge, kanske aldrig tar tag i dem.